
Jo så var det. Början till lyftet kom när man tappade trafiken hur konstigt det än kan låta. Och det visar hur väl gamle Eric D tog vara på situationen.
Glöm inte att man förtjänade verkligt bra på den färja man hyrde ut till Vasabåtarna (jag ville minnas att det just var Visby men kanske det var systern). Sedan fortsatte man ju med att hyra ut henne till grekerna för att sedan ta hem henne för en kort period på Gotland.

Men det är som sagt möjligt att jag blandar fartygen nu.
Visby och systern byggdes ju med kraftiga statsstöd vilket alltihop tillföll rederiet då staten beslöt ta N&T. På sin tid var turerna runt Gotlandstrafiken fullständigt obegripliga och ett enormt slöseri med statsmedel. Men som sagt Eric David visste vad han gjore.

Kort...
Visby byggdes för att klara behovet av ökad kapacitet både på passagerarsidan och för bilar, staten erbjöd då väldigt förmånliga bidrag och varvsstöd för att man skulle beställa en då helt obehövlig syster, Gotland.
Hon levererades som Vasa Star utchartrad till Vasabåtarna och är en av de få av rederiets färjor som aldrig har angjort sin hemmahamn, Vasabåtarna andrahandsutchartrade henne senare till ett Grekiskt rederi som fick svårigheter att betala hyran, färjan "kidnappades" av ägaren och såldes sedan till Larvik Line
Systern Visby (Felicity, Stena Felicity, Visborg, Scandinavia) gick 11 år i Gotlandstrafiken, sedan 7 år på Irländska sjön innan hon återkom till Gotlandstrafiken 1998.
En annan Gotlandsfärja, Gute chartrades ut efter trafiktappet till Brambels shipping för trafik på Austrailien, sedan till Sally Uk och sedermera till Silja/Seawind och NTL
Om man ska fundera över statliga tillskott så var nog den 10 åriga N&T tiden ett riktigt rekord där staten garanterade ett visst restvärde på fartygen, Graip som såldes för skrotvärdet belastades statskassan med många 10 tals-100 tals miljoner och även Nord Gotlandia såldes avsevärt lägre än restvärdet.